För tillfället ser det ut som att en hårig matta lagt sig över nästan alla slemsvamparna. Det är mögel. Dock tror vi inte att det spelar så stor roll för våra slemsvampar. De växer fortfarande snabbt som fan och har även rymt några gånger.
Detta är vår slemsvapslabyrint, lätta versionen. Vi har även gjort en svårare om denna är för lätt.
Till höger ser ni slemsvampen som vilar på lite agar och till vänster, vid skattkistan, en hög med ”mat”.
Det röda är de öjliga vägar som den kan ta till maten, och den som är markerad med en etta. Vi hoppas på att slemsvampen inom några dygn har tagit sig från agarbiten till maten. Och sedan hoppas vi även att den kommer kunna välja den kortaste vägen. Spännande!
.
.
Slemsvampens rör sig som en jätte stor amöba. Den väller fram över marken och "äter upp” all organisk föda som kommer i dess väg, såsom löv, ved eller som i vårt fall havregryn. Slemvamparna är på grund utav det väldigt viktiga för nedbrytningen av dött organiskt material i alla temperarade och tropiska skogar.
Vi kan nu meddela att slemsvamparna har växt och är snart tillräckligt stora för experimenten.
EN SLEMSVAMPSSAGA
Alla slemsvampar startar sitt liv som en ensam, mikroskopisk cell, och sluat eventuellt och förhoppningsvis som en hög av slem. En slemsvamp i plasmodieform (den aktiva formen som kan röra sig) växe konstant och delar sig. Det är den formen som Toshiyuki Nakagaki tvingade in i en labyrint. Men istället för att dela upp sig själv i två nya celler så delar den sin kärna så att den blir till en större cell med två kärnor. Och det här fortsätter den med tills den blivit en enda stor gigantisk cell med flera hundra tusen kärnor! Som en säck med gele och en massa kärnor. Sedan sveper plasmodiet lungt över skogets frodiga golv och äter de små bakterier och jäst som den hittar där.
Det finns också en annan slags slemsvamp som inte har denna livscykel. De kallas för cellulära slemsvampar (besår av flera celler) och de vi forskar om kallas för acellulära (bara en cell), eller ”sanna slemsvampar”.
Slemsvampens fulländar sin livscykel med ennu en fantastisk, sista förvandling. Plasmodiumet fortsätter att kräla runt tills de hittar en torrare fläck. Där stannar den och omvandlar sig till ett sporangium; en lång, smal stjälk med en liten säck på toppen, liknande en svamp. I säcken delas cellen till flera med en kärna i varje och bildar sporer som sedan flyger i väg med vinden till bättre jaktmarker där de kan börja sitt liv på nytt. Livscykeln upprepas och de är osynliga och individuella igen. Läsa mer!!
1. Slemsvamp i olika miljöer. Genom att placera slemsvampen i varmare/ kallare klimat tänker vi studera hur det påverkar vilken form den antar.
Hypotes: Vi vet redan nu att slemsvampar vanligtvis, i naturen, bildar sporer då det blir kallare så det är något vi väntar oss att den gör även i våra petriskålar.
Vi tänker också låta slemsvampen komma i kontakt med olika ämen såsom salt, alkohol och diskmedel för att se hur det påverkar. Finns det något som slemsvampen dör av?
Hypotes: Slemsvampen kommer sannolikt inte gilla ämnena och kanske dra sig undan från de områden där ämnena finns. Kanske också slemsvampen reagerar med att gå in i sin skyddsfas.
.
2. Se hur slemsvampen rör sig i microskop. Genom att använa ett microskop i skolan vill vi kolla hur slemsvampen rör sig.
3. Ingen mat. Vi vill undersöka vad som händer om inte slemsvampen får någon mat.
Hypotes: Genom att inte ge slemsvampen mat tror vi att den kommer gå in i sin fruktkorppsfas och sporfas för att den vill reproduceras, spridas med vinden och hamna i en bättre miljö. Det är så slemsvamparna gör när näringen på den plats där de lever tar slut så att de inte längre kan leva i sin aktiva fas. Dock är ju det kanske lite svårt att ”sprida sig” i en petriskål.
.
4. Köldchocka slemsvampen. Genom att i 10 minuter en gång i timmen i 5 timmar utsätta slemsvampen för en ”köldchock” vill vi se hur slemsvampen påverkas av det.
Hypotes: Eftersom vi har läst om ett liknande experiment tror vi att det är möjligt att slemsvampen, efter de 5 köldchockerna, kommer att minnas de periodiska köldchockerena och därför gå in i en ”försvarsposition” trots att temperaturen inte ändras.
.
5. Slemsvampslabyrinten. Detta experiment har vi läst om tidigare då en forskare vid namn Toshiyuki Nakagaki satte en slemsvamp i en labyrint och matade den med malda cornflakes på två ställen. Då bildade slemsvampen strängar i alla vägar som fanns i labyrinten, även de som ledde till återvändsgränder. Men efter ett tag hade den bildat en tjock sträng som ledde den kortaste vägen mellan högarna av cornflakes.
Detta vill vi testa och vi har nu byggt en labyrint som vi inom en snar framtid kommer att använda.
.
"The brain is an interesting object in that it is an ex- cellent computer but we don’t know how it functions. And we don’t know how brainless microorganisms perform information processing. In fact, what we re- ally don’t know is the extent of the capacity of the microorganism to process information.
Information processing is defined in a formal way as transformation from input to output of a signal. Input of a signal comes from the external environment which surrounds a biological system. It is seemingly difficult to detect output signals, but it would be possible if we observed the overall behavior of a biological system, since the total behavior is regarded as the final output of information processing. So what we would like to do is to study how an organism behaves in various types of external conditions.
It is tempting to seek complex conditions in which the organism shows interesting behavior. For exam- ple, if one food source is available somewhere in the area in which a starved organism is residing, then the organism should move to the food source. This is simple reasoning, but let us suppose that two food sources are available separately at two different posi- tions in the spatial area. What sort of behavior could be expected? We may haphazardly find something interesting in their behavior. At this point, however,
we should keep in mind that we don’t always under- stand the physiological role of behavior. It is, in gen- eral, difficult to prove that a certain behavior plays no physiological role, since it may contribute to some- thing unknown. In this sense, to study a physiological role of behavior in a complex situation is to clarify the intelligence of the organism.
In this article, we discuss whether interesting behavior on the part of a microorganism, in this case the plasmodium of true slime mold in a complex situation in which there are two food sources in a labyrinth, is somewhat akin to primitive intelligence."
.
Vill du se mer om Nakagakis experiment, kolla hit!
Place 2-3 Physarum sclerotium papers with the yellow sclerotium tissue face down in the center of one of the 2% agar dishes. Place 6–8 oat flakes about 1⁄2 inch away from the papers. When the Physarum has crept from the paper, add more oat flakes at the edge of the creeping plasmodium. Store in the dark except during periods of observation.
.
Den första delen av Slime mold TV. Kanske ett något svamligt och lite ogenomtänkt klipp men ändå ett, låt oss säga, mysigt första försök. Vi har ju inte all tid i världen eller hur många sklerotium bitar som helst till vårt förfogande och, ja, att försöka reda ut de tekniska delarna med filmen kan vara nog så svårt.
Med detta vill vi i alla fall önska er alla gott nytt år, i efterskott, och hoppas ni väntar med spänning på del 2!
.
Till odlingen behövdes: Petriskålar med 2% agar, havregryn, slemsvamps ”skorpor”/ sclerotium.
Själva odlingen.
slemsvamps plasmodium i ett rör. Lite grumligt på grund utav vad vi tror är bakterier.
Året är 1973 och en man går ut i sin trädgår i Dallas. Då snavar han helt plötsligt på en något rödaktig, slemlik massa som ligger och pulserar på hans konstgräsmatta. Den var ungefär 46 centimeter i diameter, vilket är ungefär lika stort som en liten hund, och detta ledde förstårs till ett jävla liv när upptäckten nådde den stora massa. Tidningarna skrev om en ny lifsform som upptäkts och det amerikanska folkets tankar började dras mot den klassiska sci-fi thrillern The Blob som vi skrivit om tidigare. Hysterin var ett faktum. Och det dröjde inte länge förns ett gäng forskare kallades till platsen. De upptäckte att det var varken en ny art, eller en utomjording som kommit för att invadera jorden. Det var nämligen en ovanligt stor slemsvamp i sitt plasmodiumstadium som kommit på besök i denna trädgård i Dallas.
.
